Födelsedagsbarn!!!

Pålamalmens Hugo Boss fyllde 1 år igår!!
Hurra hurra hurra!!!

RAS - Irländsk Röd Setter

RAS - Irländsk röd setter i pdf-format

HÄR

Valpar!!

Engelsk Setter - 4 hanar på 6 veckor
pappa är Världsmästare 2008 SE UCH J Uno Du Mont Lievain "Uno", HD-A, CL-fri
se länk VM 2008
mamma är J SE V-08 Pålamalmens Anna-Bella, HD-B, her.fri CL-fri
Båda föräldrarna är väldigt väljagande på både prov och praktisk jakt i skog, på fält och fjäll.
Säljes i första hand till jaktintresserade. Leverans tidigast i mitten på maj 2011.
Kontakta Håkan och Katarina Hansson på Kennel Vadholmen, Munkedal
Telefon: 0524-102 15, 0733-10 21 51, Blogg: vadholmens.blogg.se

Irländsk Röd Setter - 1 tik på 4 månader
pappa är C.I.E NLCH VDHCH GBSHCH Cruftwinner 2010 Sumaric Shadow of Mr Jingles, HD-A
mamma är East Meadows Jazz Summer, HD-A
Båda föräldrarna välmeriterade. Leveransklar.
Kontakta Lena Fosselius Peterson och Ulf-Peter Peterson på Kennel East Meadows
Telefon: 0553-41541, 0730-476748, 0703-615999

Förlängd anmälningstid till Lidköping | Svenska Kennelklubben

Förlängd anmälningstid till Lidköping | Svenska Kennelklubben

Ny hundrasguide på SKK.se

Spännande läsning kan jag säga.. läs gärna.

Pointer, Gordon, Engelsk och irländare, se nedan.

Pointer

Historik

Pointern härstammar från spanska, franska och italienska korthåriga fågelhundar. Förmodligen innehåller rasen även inslag av engelska, korthåriga så kallade setting spaniels. I samband med att man i England, under första delen av 1700-talet övergick från nätfångst av fågel till flyktskytte, infann sig behovet av stående fågelhundar. Den berömde engelska uppfödaren William Arkwright, verksam i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, anses vara den moderna pointerns skapare.

Användningsområde

Den är en stående fågelhund, specialiserad för jakt på hönsfågel, i fält och på fjäll.

Hälsa

Det är en sund och frisk ras i allmänhet. Höftledsdysplasi (HD) förekommer i rasen.

Egenskaper / Mentalitet

Rasen är utåtriktad och glad med en utpräglad vilja att vara till lags och har lätt för att umgås med andra hundar. Den är mycket aktiv utomhus, men inomhus lugn och behaglig.

Storlek och utseende

Det är en medelstor, rektangulär, relativt lätt hund, som ändå ger intryck av kraft och ädelhet. Karaktäristiskt är ett skarpt skuret och högt buret huvud. Mankhöjd för hanar är 63–69 cm och tikar 61–66 cm. De vanligaste färgerna är vit och gul, vit och orange, vit och leverbrun samt vit och svart. Enfärgat i ovan nämnda färger och trefärgat är också förekommande.

Pälsvård

Pälsen är lättskött och badas vid behov.

Övrigt

Pointern är en utpräglad jakthund, och är därför avlad främst på jaktliga egenskaper. Pointern är ingen ras som lämpar sig som ren sällskapshund.

Irländsk röd setter

Historik

Irländsk röd setter utvecklades på Irland för att vara en arbetande jakthund. Rasen härstammar från den irländska röda och vita settern kombinerad med en okänd enfärgat röd hund. Dessa ursprungliga settrar blev utan tvekan populära i Irland under 1700-talet, där de tränades att finna fågel för avskjutning. Även om den röda settern var förhållandevis ovanlig under den tidiga delen av 1800-talet, så växte dess popularitet stadigt under seklets gång. Mot slutet av 1800-talet exporterades redan den röda settern i avsevärt antal och ökade också utanför Irland.

Användningsområde

Den är en stående fågelhund som används vid jakt på hönsfågel (ripa, rapphöns, fasan, tjäder och orre). Rasen är energisk, snabb och ska i en friktionsfri och elegant galopp söka och finna fågel, fatta stånd för kroppsvittring, på order resa viltet och efter skott på kommando apportera och avlämna fågeln till jägaren.

Hälsa

Förutom de av Svenska Kennelklubbens fastställda hälsoprogrammen för höftledsdysplasi (HD) och CLAD (defekt i kroppens vita blodkroppar) kan det i rasen förkomma följande sjukdomar enligt försäkringsbolagens statistik: epilepsi, PRA (ögonsjukdom), kryptorkism (avsaknad av en eller båda testiklarna), magsäcksomvridning, matstrupeförstoring och AIHA (blodbristsjukdom). Hypokondroplastisk dvärgväxt förekommer i mindre grad.

Egenskaper / Mentalitet

Irländsk röd setter har mycket stor energi och jaktlust. Typiskt för rasen är, att inomhus vara lugn och behaglig, för att utomhus förvandlas till ett intensivt energiknippe. Om den får utlopp för sin stora energi och jaktlust, kan dess behagliga natur också göra den till en tillgiven familjemedlem. Bäst mår den, när den får arbeta inom områden där dess rastypiska egenskaper får komma till användning.

Storlek och utseende

Den röda settern är en medelstor hund. Mankhöjd för hanar är 58–67 cm och tikar 55–62 cm. Den bör vara lätt och elegant byggd och ge intryck av energi, styrka, snabbhet, livlighet, klokhet och mildhet. Pälsen ska vara kastanjeröd. Uttrycket, som är mycket viktigt eftersom det speglar rasens karaktär, ska vara intensivt, intelligent och vänligt. Det bör aldrig vara hårt eller tomt, enfaldigt eller sött.

Pälsvård

Irländsk röd setter är egentligen ingen traditionell trimras. Pälsen på öron, hals och tassar har ofta en tendens att växa okontrollerat och blir lätt tovig. Denna päls bör därför ansas, så att det ger ett vårdat intryck men ska aldrig trimmas för överdrivet.

Övrigt

Svenska Irländsk Setterklubben är officiell rasklubb i Sverige för irländsk röd setter. Besök gärna klubbens webbplats där du kan läsa mer om rasen, ta del av rasstandarden samt kontakta klubbens valpförmedlare för mer information.

Gordonsetter

Historik

Gordonsetter anses härstamma från så kallade setting spaniels, en hundtyp som fanns på de brittiska öarna för länge sedan. Settrar förekom med olika färg och typ och efter den första sorteringen på 1870-talet, kallade man den svarta varianten med roströda tecken för "Black & Tan Setter". Den hade främst utvecklats under första delen av 1800-talet på ett gods i södra Skottland, ägt av hertig Alexander IV av Gordon, som förordade en jakthund med kraftfull konstitution, lämpad för förhållandena på de skotska hedarna. 1924 ändrades namnet till gordonsetter.

Användningsområde

Rasen är först och främst en jakthund, en stående fågelhund, specialiserad för jakt på hönsfågel. Man misslyckas alltid, om man har ambitionen att lära en gordonsetter att inte jaga, och de uppfödare som påstår att just deras valpar saknar jaktlust vilseleder sina valpköpare. Men önskar du tillbringa en stor del av din lediga tid i skogen, på fältet eller på fjället med din hund kan valet av ras vara rätt.

Hälsa

Gordonsettern är att betrakta som en frisk ras vars vanligaste sjukdom är höftledsdysplasi (HD), vilken drabbar drygt 10% av hundarna. Rasklubben har tagit fram en rasspecifik avelsstrategi (RAS) godkänd av Svenska Kennelklubben, där man närmare beskriver rasens hälsoläge.

Egenskaper / Mentalitet

Den ska vara intelligent, värdig och arbetsvillig. Den ska vara modig, tillgänglig och ha ett vänligt och jämnt temperament. För att klara sina arbetsuppgifter måste den ha stor, såväl fysisk som psykisk uthållighet, förmåga att fatta egna beslut samt viljan att, även på stora avstånd, samarbeta med föraren. Den ideala jakthunden förenar alla dessa egenskaper. Gordonsetter mognar relativt sent. En hanhund brukar vara fullt utvuxen först vid tre till fyra års ålder.

Storlek och utseende

Enligt rasstandarden ska rasen vara stilfull och byggd för galopp. Mankhöjd för hanar är 66 cm och tikar 62 cm. I Sverige förekommer fortfarande den lägre mankhöjden för hanar på 60 cm och tikar 58 för den jagande hunden. Färgen är svart med bruna tecken och pälsen är måttligt lång. Det går inte att registrera valpar i Svenska Kennelklubbens stambok efter föräldrar som har fel färg.

Pälsvård

Nöjet att äga en gordonsetter förhöjs ytterligare om den är välvårdad och rasen kräver ingen omfattande pälsvård (mindre än en timme per vecka). Varje ägare kan själv lära sig att snygga till sin hund, också inför en utställning. För att nå framgång på utställning måste hunden komma snyggt trimmad och nybadad.

Övrigt

Fylligare information om rasen finner man på rasklubbens webbplats. De flesta uppfödarna har inriktning främst på de jaktliga egenskaperna, medan en del är mer intresserade av de exteriöra. Det är därför viktigt att du som blivande ägare är klar över vilken inriktning du önskar.

Engelsk setter

Historik

Benämningen ”setter” förekommer redan i medeltida källor. Den användes, före de moderna eldhandvapnens tid, för jakt efter fågel med nät eller falk. Under 1700-talet börjar rasbeteckningen engelsk setter att användas. Vid 1800-talets mitt inleddes utvecklingen av den moderna engelska settern där främst engelsmannen Edward Laveracks avelsarbete kom att få stor betydelse för rasen.

Användningsområde

Den är en stående fågelhund. Används vid jakt på fält- och skogshöns: Rapphöna, fasan, ripa, orre, tjäder och järpe.

Hälsa

Den engelska settern är överlag en frisk och sund ras. Det förekommer höftledsdysplasi (HD).

Egenskaper / Mentalitet

Den engelska settern är överlag en frisk och sund ras. Det förekommer höftledsdysplasi (HD).

Storlek och utseende

Den engelska settern är en medelstor hund med rena linjer, elegant i utseende och rörelser. Kroppsbyggnaden ska vittna om snabbhet, styrka och uthållighet hos en hund som har förmågan att under lång tid jaga i galopp på fält och fjäll. Mankhöjd för hanar är 65–68 cm och tikar 61–65 cm. Grundfärgen är vit med fläckar i olika färger.

Pälsvård

Trots sin långa päls är rasen inte särskilt krävande vad det gäller pälsvård. Det räcker med att borsta igenom pälsen emellanåt, samt att vintertid klippa tasshåret för att undvika att isklumpar bildas.

Övrigt

För att må bra behöver den engelska settern mycket aktivitet och motion. Jakt- och jaktträning är förstås det lämpligaste men mellan jaktsäsongerna kan man även ta till andra typer av aktivering. För att fungera bra måste den även bibringas en grundligt genomförd dressyr. Inom rasen finns uppfödare med olika målsättning med sin avel. De flesta uppfödarna har inriktning främst på de jaktliga egenskaperna, medan en del är mer intresserade av de exteriöra. Det är därför viktigt att du som blivande ägare är klar över vilken inriktning du önskar.

Avtal

Senast uppdaterad den 23 februari 2011

Att skriva avtal – ska det verkligen vara nödvändigt när jag säljer eller överlåter en hund? Svaret på den frågan är ett tveklöst ja. Du har som uppfödare i SKK skyldighet att alltid skriva avtal när du överlåter en hund mot ersättning, oavsett om den ersättningen består av pengar eller av avelsrätt.

Enligt SKK:s grundregler, som du som uppfödare är bundna att följa, ska du alltid upprätta skriftliga köpe- eller fodervärdsavtal om du står i begrepp att överlåta en hund mot någon form av ersättning. Grundreglerna är till och med ännu tydligare: köpe- och fodervärdsavtalen ska ha av SKK fastställt innehåll och därför ska SKK:s avtal användas. De avtal som är obligatoriska att använda vid överlåtelse är köpeavtal, köpeavtal med bibehållen avelsrätt eller fodervärdsavtal.

Därutöver har SKK tagit fram ett parningsavtal och ett låneavtal för tik som en service till medlemmarna. SKK rekommenderar att dessa avtal används för att undvika tvister i ett senare skede.

Kom ihåg att informera köparen om vad som står på avtalets baksida. Texten på baksidan är en del av avtalet och innehåller de villkor som gäller för överlåtelsen.

Köpeavtal

När en hund som är registrerad hos SKK säljs till fullt pris ska SKKs köpeavtal användas. Köpeavtalet innebär att äganderätten till hunden övergår till köparen utan inskränkningar. Det går därför inte att skriva in klausuler om att uppfödaren behåller parnings-, avels- eller tävlingsrättigheter för hunden eftersom de inskränker köparens fulla äganderätt.

När valpen/hunden är såld är det enbart den nya ägaren som har rätt att bestämma över den. Om en uppfödare ändå skriver in villkor om t.ex. avel så strider det inte bara mot SKK:s grundregler utan det är också troligt att villkoren bedöms som oskäliga vid en tvist i domstol och därför ogillas.

Köpeavtal med bibehållen avelsrätt

Köpeavtal med bibehållen avelsrätt innebär att valpen/hunden säljs till halvt ordinarie pris. Resten av hundens värde erläggs genom att uppfödaren behåller avelsrätten d v s rätten till en valpkull (om minst en valp som uppnår fem veckors ålder) för en tik eller tre parningar för en hanhund.

Enligt köpeavtal med bibehållen avelsrätt gäller avelsrätten för såväl tik som hane till dess att hunden fyllt 5 år. Har avelsrätten inte utnyttjats dessförinnan förfaller den utan rätt för överlåtaren att få någon ersättning.

Vid köp med bibehållen avelsrätt är det viktigt med ett gott samarbete och en bra relation mellan uppfödare och köpare. Det är därför angeläget att båda parter noga läst igenom avtalets villkor, såväl framsida som baksida, och att båda har en realistisk uppfattning om vilka förväntningar man kan ha på varandra.

Fodervärdsavtal

Fodervärdsavtalet innebär att en uppfödare överlåter en hund utan att erhålla kontant ersättning. Hunden ”betalas” istället genom att uppfödaren behåller avels- och/eller prov-, tävlings- och utställningsrätten.

För hanhund gäller det antal parningar som överlåtaren och fodervärden kommer överens om i avtalet. Om en hanhund parar en tik flera gånger under samma löpperiod räknas det endast som en parning.

För tik gäller att överlåtaren har rätt till maximalt två valpkullar med minst en levande valp som uppnår fem veckors ålder per kull.

Oavsett om uppfödaren har utnyttjat sina rättigheter eller inte, gäller avtalet som längst tills tiken uppnått fem års ålder och för hanhunden tills han fyllt sju år.

Har tiken haft sina avtalade två kullar innan hon fyllt fem år övergår hon i fodervärdens ägo så snart dessa kullar är födda och valparna blivit gamla nog att lämna tiken. Detsamma gäller när hanhunden har uppfyllt sitt parningsantal.

Se vidare på SKKs nya hemsida... www.skk.se

Jakt över stående fågelhund - SISK 100år

Värmlands Folkblad

http://www.vf.se/nyheter/allman/pa-jakt-efter-fagel

text Lena Fosselius Petersson
foto Örjan Magnusson

Älg olycka - E20

Älg olycka - E20
Mellan Vårgårda - Alingsås.
Håller på och ta undan älgen.

Lite träning på heden hanns med också....

Lite STÅ-övningar

Apportering

Lite STADGA-övningar..

Foto copyright Örjan Magnusson

//Susanne

Lite bilder på hundarna på Axvalla Hed!!

Foto copyright: Örjan Magnusson

/Susanne

HD Status

Höftledsröntgade hundar 2009 och 2010 - Irländsk Röd Setter

Reg hundar
2007 - 485st (138)
2008 - 453st (117)
2009 - 342st (118)
2010 - 362st (95)


2009
Resultat: 197st hundar röntgade under året.
A - 62st (25)
B - 80st (13)
C - 37st (7)
D - 15st (4)
E - 3st (0)

66,1% (41,5%)

2010
Resultat: 161st hundar röntgade under året.
A - 71st (33)
B - 40st (10)
C - 33st (5)
D - 15st (6)
E - 2st (0)

40,1% (56,8%)

2011
Resultat: Hittills 24st röntgade i år
A - 10st (2)
B - 7st (0)
C - 4st (1)
D - 2st (1)
E - 1st (0)


Tycker det är intressant och ta fram statistik på raser som intresserar mig. Kan tycka dock att det är i förhållande till reg. antal hundar lite röntgade hundar.
Återkommer med övriga setter raser..

// Susanne

Alla resultat från skk´s avelsdata.
med reservation för ev skrivfel.
(inom parentes antal hundar med jakthärstamning)

En snyggt exemplar...

F TCH Toimeach Red Oak

Irländsk Röd Setter - Officiella rasstandard

Breed Standard

Utilization : Gun dog and family dog
Classification :
Group 7 (Pointing Dogs)
Section 3 (Pointers & Setters of Ireland & UK)

Brief Historical Summary : The Irish Red Setter was developed in Ireland as a working dog for hunting game. The Breed is derived from the Irish Red and White Setter and an unknown solid red coloured dog. It was a clearly identifiable type in the 18th century.
The Irish Red Setter Club was established in 1882 to promote the Breed. The club issued the Breed Standard in 1886, and has organised field trials and shows to set the Standard for the Breed since that time. In 1998 the club published the Working Style for the Breed. The Standard and Working Style together describes the physical form and working ability of the Breed.
The Irish Red Setter is a hardy, healthy, intelligent dog, possessed of excellent working ability and great stamina.

General Appearance : Racy and athletic,full of quality, kindly in expression. Balanced and in proportion.

Behaviour/Temperament : Keen, intelligent, energetic, affectionate and loyal.

Head : Long and lean, and not coarse at the ears. Muzzle and skull of equal length and on parallel lines.

Cranial Region :
Skull : Oval (from ear to ear), having plenty of brain room, and with well defined occipital protuberance. Brows raised.
Stop : Well defined.

Facial Region :
Nose : The colour of the nose is dark mahogany, or dark walnut or black, the nostrils wide.
Muzzle : Moderately deep and fairly square at the end. Flews not pendulous.
Jaws/Teeth : Jaws of nearly equal length, scissors bite.
Eyes : Dark hazel or dark brown, ought not to be too large.
Ears : Of moderate size, fine in texture, set low and well back; hanging in a neat fold close to the head.

Neck : Moderately long, very muscular, not too thick, slightly arched, no tendency to throatiness.

Body : Proportionate to the size of the dog.
Chest : Deep chest reaching the elbow, rather narrow in front, ribs well sprung, leaving plenty of lung room.
Loins : Muscular and slightly arched.

Tail : Moderate length, proportionate to the size of the body, set on rather low, strong at root, tapering to a fine point. Carried level with or below the back.

Limbs :

Legs : well muscled and sinewy; strong bone.

Forequarters :
Forelegs : Straight and sinewy, well boned.
Shoulders : Fine at the withers, deep and sloping well back.
Elbows : Free and well let down, not turned in or out.

Hindquarters :
Hind Legs : Long and muscular from hip to hock, from hock to ground short and strong.
Stifle and Hock Joints : Well bent and not turned in or out.

Feet : Small, very firm, toes strong, arched and close together.

Gait/Movement : Free flowing, driving movement; head held high. Forelegs reaching well ahead but carried low. Hindquarters drive smoothly with great power. Crossing or weaving of legs unacceptable.

Coat
Hair : on head, front of legs and tips of ears short and fine; on other parts of body and legs of moderate length, flat, and as free as possible from curl or wave. Feather on upper portion of ears long and silky, on back of fore and hind legs long and fine; fair amount of hair on belly, forming a fringe, which may extend to chest and throat. Feet well feathered between toes. Tail having a fringe of moderately long hair, decreasing in length as it approaches the point. All feathering straight and flat.
Colour : Rich chestnut with no trace of black; white on chest , throat and toes; or small star on forehead or narrow streak or blaze on nose or face not to disqualify.

Size (Height)

Desirable height at withers :
Males 23 ins. (58 cm) to 26.5 ins. (67 cm)
Females 21.5 ins. (55 cm) to 24.5 ins. (62 cm)

N.B. : Male animals should have two apparently normal testicles, fully descended into the scrotum.
Faults : Any departure from the foregoing points should be considered a fault and the seriousness of the fault should be in exact proportion to its degree.

Addendum
It is proposed over the next twelve (12) years to standardise the height to a range of 23 ins. (58 cm) to 26.5 ins. (67) for males and 21.5 ins (55 cm) to 24.5 ins. (62 cm) for females.
During this period, setters that are balanced and in proportion, but outside the recommended height ranges should not be penalised.

The following interim targets are set:

2002 : Males 23 ins. to 27ins. Females 20.5 ins. to 25.5.

2003 : Males 23 ins. to 27ins. Females 21 ins. to 25 ins.

Sansetters Rusher - BIG 4 - Malmö 19/3-2011

Sansetters Rusher "Rush" - 12 mån gammal

BIR, BIG-4

Ras- och gruppdomare: Torbjörn Granheim, Norge